Om du lägger örat mycket försiktigt mot marken, precis där i cirkelns mitt kanske du hör deras ekon. Sånger som fortfarande skanderar mot väggar som nu täcks av skyltar utan poesins ljuva eftersmak. Tuggandet från grannar som tar från varandras tallrikar och knappt kan urskilja var den enas fingrar börjar och den andres tår slutar. Om du håller andan en stund kanske du hamnar i någon av deras tidsrymder och finner att deras syre plötsligt ersätter din strupe. Inga av gästerna hade hört när de kom, för upptagna av att dricka sin miljö. Halsa sagor om förfäderna vars närvaro känns så fort man lägger handflatan mot en solstekt bergvägg. Smutta på stötarna från ett kollektivt blodomlopp som omsluter allas ryggar i ett skimrande hölje. Ljudlöst hade inkräktarnas skuggor blockerat speglingen i ens älskades ögon och när mörkret bara sekunder senare drog tillbaka var inga av gästerna kvar. Men du hör de fortfarande, eller hur? 

Sanna Ghotbi i konversation med Richard Nonas, Borås Surround (1995)